Remissvar för promemoria I2022/00657

Här är mitt personliga remissvar på regeringens promemoria Särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet till följd av Rysslands aggression mot Ukraina¹. Remissvar från de tillfrågade remissinstanserna finns här.

Intervju med P4 Malmöhus

Remissvar

2022-03-18

Infrastrukturdepartementet

Remiss av promemorian Särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet till följd av Rysslands aggression mot Ukraina

Diarienummer: I2022/00657

Denna skyndsamt framtagna promemoria är utformad utan att djupare analysera de konsekvenser den kommer att ha för oss som ska dagligen leva med. Vi som dagligen pendlar över gränserna (till exempel Sverige-Danmark), kommer ännu en gång att få leva med följderna av grova skyddsåtgärder som inte står i proportion mot hotet om allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet.

Här är ett citat från konsekvensanalysen, sektion 8.4 som tydligt visar att man inte förstår problematiken för oss pendlare: “Trafiken över Öresundsbron kan betecknas som en pendeltågstrafik" För oss, tusentals personer som dagligen åker över Öresundsbron för att komma till arbete så är det pendeltågstrafik. Bedömningen i konsekvensanalysen är att “Ett inforande av identitetskontroller leder till restidsförlängningar och ett minskat antal förbindelser”, och det i sig låter ju inte så farligt när man inte vet vad det faktiskt innebär i praktiken: att man inte vet om det tar 30 minuter att komma till arbetet/hem eller 2 timmar, att man inte hinner hämta barnen i förskolan, att man tvingas köra bil istället för att få vardagen att gå ihop och de 2-3 gånger högre kostnader det innebär, att man tvingas säga upp sig från sitt arbete, att man inte har tid till fritidsaktiviteter eller umgänge med vänner och bekanta, att man spenderar mindre tid med familjen.

Utöver de svaga konsekvensanalyserna och handlingsförslag för oss pendlare, tar promemorian inte höjd för de risker som läggs på tågpersonal och oss pendlare som en följd av att utföra ID-kontroller på tågen. Att hantera trängda människor i en miljö med enorm trängsel kan vara mycket farligt, och dessutom ovärdigt för den som blir utsatt. Jag kan inte se att det är praktiskt möjligt för tågpersonal att kontrollera ID-handlingar och biljetter för samtliga resenärer mellan Kastrup och Hyllie, en resa på 11 minuter. Inte utan en orimlig höjning av personalantalet, vilket utöver konsekvenserna jag räknat upp ovan, också kommer att leda till höjningar av biljettpriser för oss som åker med.

Sverige är med i EU och Schengensamarbetet och även om en medlemsstat får göra tillfälliga gränskontroller kan man inte efter 7 år med gränskontroller säga att det är tillfälligt, speciellt när man lägger förslag på en lag som kommer att gälla i ytterligare 3 år. Om man, så fort det är en svår situation (vilket det är mer eller mindre hela tiden), väljer att frångå de regler man åtagit sig, ska man kanske överväga om Sverige ens är kapabelt att delta i Schenensamarbetet.

Jag förstår fullt att situationen kräver att man hanterar de som kommer till Sverige på ett ordnat sätt, men detta är ingen ny situation. Vi har levt med detta i 7 år och man kan inte fortsätta hantera problemet som tillfälligt, med tillfälliga lösningar. Det måste göras på ett sätt som fungerar i längden för alla parter som är involverade och som lever upp till de regelverk som Sverige åtar sig som en medlemsstat av EU och Schengensamarbetet.

–

Emil Erlandsson